Tänkte köra några inlägg med updates om vad som har hänt.
Well, först har vi McFly's European tour i september.

Jag och Bella tog bilen och begav oss ner mot Linköping för att hämta upp våran lilla Sandra, sedan vidare ner mot Malmö för att spendera eftermiddagen/natten hos våra favorit systrar Kim och Kajsa. Vi åt pizza och övade på "hoedown throwdown" dansen inför campingen. Bella lärde sig tillslut!



Runt 6 på morgonen så rullade bilen mot Köln, Tyskland. Efter en hel del bilköer och panikattacker så var vi äntligen framme i Köln och vid den "älskade" venuen, Essigfabrik. Eller som Bella tyckte att den hette "Eskilsfabrik". Det var ett sketet place med läskiga människor. Men där slog vi upp läger för det kommande 3 nätterna. Vi fick höra att det skulle vara ett rave-techno party där under första natten så det blev knappt någon sömn då. Sandra spydde, Bella spydde, Kim och Kajsa blev skitfulla. Ja, jag inser att jag är den enda normala!!!!!

Dagen efter anlände Malin, Claire, Megs och Lisa! FINALLY, lite normala människor tänkte jag. Men oh så fel jag hade, det kom 4 idioter till :). Men det är det som är charmen med en McFly camping i ghettot i Köln, Tyskland. Samma kväll kom också ett antal fransyskor och en liten idiot norsk vid namn Marte. En tjej som vi alla lärde oss att hata under dessa nätter och dagar, inget vi vill göra igen! Dagen innan giget kom och det anlände sakta men säkert flera fans, fler svenskar så klart. Dock hade vi räknat med fler campers, men det gjorde oss ingenting. Den natten kom vår favorit kille Cein och filmade oss mitt i natten. Vi fem låg och sov i en bil för att det spöregnade ute, idioten väcker oss när vi äntligen somnat. Vi hatar honom. Ända tills vi får veta att han filmade för McFly's nya hemsida och vi träffade honom under dagen. Han var vacker som en dag ... ehm, ja ni förstår! Han var ganska snygg, fråga bara Kim så får ni höra vad hon tycker, och han blev genast en favorit i våra hjärtan! Giget närmade sig och fler tyskar anlände. Inte bra. Tyskar kan inte köa, vi blev mosade mot staketet i 4 timmar. 4 TIMMAR! men insläppet var ett av de bästa, vi kunde gå in. Vi kunde hälsa på vakterna som stod där innanför. Det gick som på räls. Sen började giget, inget förband som irriterade, bara en barrier som stoppade oss från att hoppa upp på scenen ... i alla fall!

Köln var det bästa giget jag någonsin varit på. Tom Fletcher var som vanligt helt amazing, allt den mannen(pojken) gör är helt unbelievable. Harry Judd var stupfull, flörtade som fan med oss, gick fram till oss efter giget och sa "You guys, you've been great tonight!" TILL OSS. Han försökte kasta sin handduk till oss men failade totalt. Flörtade lite med Dougie som sedan gav Harry's handduk till oss. Dougie Poynter var sitt vanliga jag, lite off men ändå helt otrolig. Han kastade också sin handduk till oss, och då trodde vi att giget inte kunde bli bättre. Men oj vad vi hade fel! En liten, liten Danny Jones visade oss sina freckles och kände igen oss från tidigare gig. Flörtade lite lagom och lät oss spela på hans gitarr, även han kastade sin handduk till oss efter att han dragit den över hela hans kropp, ja även ner i brallorna. Vi blev helt till oss och bet även denna gång folket bakom som försökte ta den ifrån oss. Men bäst av allt, efter 5 colours så bestämmer sig Danny för att han ska springa några rundor framför barrier. Självklart så stannar han precis framför oss, slänger sig på mig och Kajsa. Jag lyckas få in handen under tröjan, och andra handen tar på lite olika ställen på den underbara mannens kropp. Men där är det inte slut, Harry kommer även ner och tar en liten runda och springer in i lite folk vid barrier, jag och Kajsa rycker tag i Harry's arm och stannar upp honom i hans ärevarv. Lite chockad men otroligt full stannar han upp och ger oss det finaste leéndet man kan tänka sig. Vilken underbar kväll.


Dagen efter tar vi bilen mot Düsseldorf's flygplats för att släppa av vår älskade Sandra, för hon skulle hem och bege sig ut på ett ännu störra äventyr, nämligen flytta till London. Ja, vi är alla avundsjuka!
Släppte av den tossan sedan bar det iväg mot Amsterdam, efter mycket om och men hittar vi in till Amsterdam. Det märker vi när vi nästan kört över 5 cyklister och vi står på en gata mitt inne i stan jätte förvirrade och skriker i bilen. Vi hittar Paradiso, där McFly skulle spela 5 dagar senare. Efter det åker vi till vår otroligt mysiga camping vi skulle bo på, i tält, frivilligt. Vi är idioter, jag vet. Det var en mysig camping med konstiga getter och väldigt konstig personal samt jättehöga och jättefulla fransmän som ska flyga till månen med sin CAPE! Efter 3 underbara dagar i Amsterdam med lite alkohol, ett antal timmar på red light district och shopping på stan så tog vi vårat pickpack och drog till Paradiso. Vi möts av en väldigt otrevlig vakt som säger att vi inte får campa, vi sätter oss i bilen och sover i ett antal timmar. Går några rundor runt venuen, har inget att göra. Äter billig frukost och sedan sätter vi oss på gatan och leker lite lekar. Timmarna går och nu är det dags att sova igen, sätter oss i bilen och försöker sova. Vaknar mitt i natten av att vårat billarm går på och vi dör av rädsla. Dagen innan giget så kommer även Claire och joinar oss i vårat Camp Sweden i Amsterdam. De som jobbar på the venue kommer ut och säger åt oss att gå hem och sova, vi vägrar. De kommer ut med mat och lite fika, de ger oss också nummerlappar som visar att vi är först i kön. Sedan checkar vi in på ett hotell där vi sover under natten, väcks av Claire som säger att vi måste skynda oss till the venue. Vi tar bilen dit och möts av lite små irriterade holländska fans som sovit där, SUCKS TO BE YOU. Vi sätter oss först i kön och bara njuter.

Runt 11 gick vi iväg mot McFly's hotell och checkade läget lite. Kollade twitter och då har Tom tweetat att de sover på bussen, som står utanför Paradiso. Vi går tillbaka till the venue och ut kommer trötta killar. Då säger Tommy "De har inte tid att stanna, de ska till hotellet och sova lite till. Vi ses sen!" Vi kollar då på varandra och tänkte exakt samma sak. Vi väntade lite, sedan började vi gå mot deras hotell. Hann dit precis i tid och möts av Tommy igen som säger "Sorry girls, but they're really tired. Not now." Då vände vi på klacken och gick därifrån, fick en vinkning och ett ledsamt leénde från Harry. Sen kommer Tommy fram till oss och säger att om vi vill träffa dem så kunde vi komma tillbaka till hotellet en viss tid. Efter det gick vi tillbaka till kön och bara väntade, väntade på vårat möte med McFly. När klockan slog en viss tid så begav vi oss till grabbarnas hotell, går förbi och ser att Harry och Dougie sitter och fikar. Konstigt! Sen väntar vi och väntar vi, tillslut kommer grabbarna grus ut och vi ber dem rita hjärtan på våra halsar/nackar/bakom örat. Dougie fattar ingenting men gör hjärtat på Bella, han skriver också "I'm gay!" under det <3 love. Vi alla börjar as garva! Danny fattar inte heller mycket men vi förklarar fint att de ska bli tatueringar. I respons får vi "Why? That's stupid." Vi förklarar då att de inte bara står för McFly, utan för att vi fyra har blivit bästa vänner pga dem :). Alla tre (Dougie gick och satte sig i bilen) ger oss underbara leénden och säger "Oh, that's nice." Dock säger Harry "I WANNA PAINT!" och tar tag i Kim's penna och ger henne hans energidryck. Kim tackar och tar emot! Danny målar hjärtan på mig, Kim och Kajsa. Hans brister ut i skratt och säger "You can't get that tattoo'd!" Vi halvler och frågar efter ett kort, självklart ställde dem upp på det :) Tom och Harry hetsade fortfarande över att de ville rita hjärtan på oss. Lite gulligt! Sen pratar vi lite med dem, sen var det dags för dom att åka till Paradiso. Vi gick och åt sen kom vi tillbaka till Paradiso helt överlyckliga, men vi lyckades hålla inne att vi träffade dem! Helt otroligt var det.

Giget kommer och de är ännu ett otroligt gig. Barrier så klart. Vi får också höra 3 låtar vi inte brukar få höra, alltså "I'll be okay", "Too close for comfort" och "Not alone". Alla akustiskt, det var magiskt. Jag och Kim hetsade när de tog fram sina pallar och akustiska gitarrer för vi visste vad som väntade. Vi skriker till Danny "JUST PLAY!!!" när han håller på och drygar sig. Han kollar på oss och kontrar med "just playyyyy.." med sin gayröst och skrattar åt oss. NOT FUNNY MR JONES! Jag och Kim börjar böla som fan, helt sjukt. Jag har aldrig gråtit på en konsert så mycket som jag gjorde då. Not Alone var helt magiskt, den låten som alltid kommer att betyda så mycket för mig, fick jag höra live. Det var unbelievable!

Efter giget möts vi av Cein, deras kameraman, där Bella och Kim börjar sjunga "Thank you for the music". Jag och Kajsa skäms lite halvt sådär. Vi berättar för kameran och Cein om våra hjärtan vi skulle tatuera! Vi pratade på som idioter, men det blev nog bra. Vi åker till hotellet med Claire och sover, dagen efter beger vi oss in till stan för att tatuera oss. Vi kom fram och de hade tid direkt. Vi kliver in och Bella är den som gör det först, det blev sjukt snyggt. Jag får panik och får lite tårar i ögonen. Sen kliver Kim upp till stolen och då inser jag att jag var next. Jag sätter mig i stolen och bereder mig på en otrolig smärta. In my face, det gjorde inte så ont. Men jag satt där och sjöng "Not alone" i huvudet så det fungerade perfekt. Kajsas tur, Kim börjar stor böla av glädje och det ser sjukt kul ut! Efter Kajsa var vi klara, vi fick våra hjärtan, vi bär nu med oss varandra och mcfly för all evighet. Det är en underbar känsla! Danny Jones har "designat" min tatuering, helt magiskt.

Vi begav oss hemåt, sov i Malmö hos tjejerna i några timmar sen skulle jag och Bella fortsätta. Efter lite tårar så är vi på väg, hemåt. Bort från allt vi älskar, bort från det som gör oss lyckliga. Men snart kör vi igen, snart BOR vi alla i England och vi kan gå på McFly oftare än vad vi kan nu. Vi kommer bli lyckliga tillslut, tillsammans.


Cred till den som läst allt!
Bilder kommer senare! Nu ska jag kolla på MTV EMA's :)
/m