Just nu vet jag inte riktigt vart jag ska ta vägen.
Vad händer med oss?
Alla lämnar mig, varför? Jag förstår att ni måste gå vidare med era liv, men det kommer vara så otroligt svårt utan er.
Jag är så sjukt glad för er skull och jag skulle inte vilja att ni fick de på något annat sätt. Men jag då?
Vad ska jag göra nu? Vad finns det för mig där ute, finns det ens något för mig?
Kommer jag bli fast i den här jävla staden med två kids och villa? fyfan. Det är verkligen min mardröm. Aldrig, aldrig tänker jag bo kvar i Västerås! Men vad ska jag göra? Kommer jag komma in på någon skola i England eller Spanien? Har jag betygen? Nej, jag tror inte det.. Vafan tänkte jag inte på det här tidigare för? Vad har jag för problem? Det är nu, sista året jag verkligen tänker satsa. Men vad hjälper det, när jag har haft skitbetyg åren innan.
Usch, jag orkar inte ens tänka på det här.

Nej, men vore jag i era skor skulle jag också tagit chanserna och åkt ut i världen för att upptäcka nya ställen och leva livet.
Men nu åker ni alla samtidigt. Jag blir helt själv, vad ska jag göra utan er?
Ja, jag är ett år yngre än er och jag visste att det här skulle komma. Men inte att det skulle hända så fort.
Jag måste få tänka på mig själv ibland också. Efter flera månader av att aldrig tänka på mig själv, utan för vad som är bäst för andra. Så måste jag ta mig lite tid och tänka på mitt liv. Reflektera över hur jag ska överleva, vad jag ska göra med mitt liv. Hur jag ska göra för att få det så bra som jag vill ha det. Men jag kan inte sluta tänka på vad som kommer hända i framtiden? Vilka vänner har man kvar, vilka tappar man kontakten med?

En sak är säker i alla fall..
Mina bästa vänner Sandra och Emelie, en sak är säker.
Er kommer jag göra allt för, för att få ha kvar i mitt liv efter studenten när vi skiljs åt för första gången i våra liv.
Samma sak med Malin och Cajsa som nu drar iväg. Ja, det är dem det är skrivet om där uppe. Och självklart min syster, som jag aldrig tänker förlora.


Syster, vafan ska jag göra utan dig när du åker?
Du har alltid varit och kommer alltid att vara min bästa vän.
Dig kan jag verkligen dela allt med.
Du lyssnar, du ger råd, du hjälper till, du finns där för mig.
Vad ska jag göra när du åker iväg?
Vem ska jag prata med?
Vem ska jag skratta tillsammans med, så som vi gör?
Vem ska hjälpa mig när jag behöver hjälp?
Vem ska boka tid på olika ställen åt mig när jag inte vågar?
Måste jag växa upp nu?
Måste jag ta mer ansvar?
Jag vågar inte släppa taget om dig.
Jag älskar dig.